fry

kito hjälper till att vika tvätt, en torsdag när helt andra saker behöver göras.

en sovmorgon, en park i höst, en cykel, en mamma och en pappa, ett telefonsamtal, ett misstag, en middag,
en helt underbar föreställning, en snäll granne och en klocka som tickar mot kvällning.

jag kunde inte må bättre.

det har varit en underbar vecka full av intensitet, vänner, lagom intressanta böcker och en hel massa kärlek.

igår drog familjen min med mig på "Maria Larssons eviga ögonblick", en film som jag verkligen verkligen rekomenderar. en mikael persbrandt som för en gångs skull bryter sitt mönster av skådespel och en historia som fick mig inspirerad och upprymd.

ibland behöver man en knuff för att hitta tillbaka till sina intressen.
jag älskar min gamla kamera, som klickar och surrar som ingen modern digitalkamera gör.
jag har en underbar vän som kickar igång min drivkraft här i livet,
en underbar egenskap hos en helt underbar vän.
efter en samarbetsmiddag som var väldigt god var vi därför och såg Cirkus Cirkör för andra gången,
en föreställning som tillfredställer alla sinnen. jag grät bara en gång idag, till skillnad mot tre sist.

iafl, life's goooooooood!



I'm so very hot that when I rob your mansion, you ain't call the cops, you call the firestation.

kände verkligen att det bara pirrade i fingrarna på mig när jag satt och skrev en skolgrej häromdagen.
jag har inte skrivit på flera år och så hade jag helt glömt bort min gamla blogg.
så här är jag igen, med nya tag.

det är äntligen höst igen och varenda ficka på mina jackor är fulla av blanka, lena, mörkbruna kastanjer.
alla träd är sprickfärdiga och redo för att ruskas om i de stundande höststormarna,
redo för att täcka marken i rött, gult och orange. underbart!
snart får man på riktigt burra in sig i halsduk, vantar, mössa, vinterjacka, raggsockar, filtar, mjukisbyxor, flanellskjortor...
snart kan man sitta där i soffhörnet och pimpla vin och thé med väninnorna och titta på romantiska komedier när regnet öser ner utanför, utan att få dåligt samvete för att världen fortsätter utanför...

jag har tänkt många onödiga tankar det här året, gjort mycket som jag ångrar idag, men för första gången på en hel lång evighet känner jag på riktigt att jag mår ärligt bra.
äntligen kan jag skratta och känna att jag förtjänar det, jag kan engagera mig i saker och i människor som jag faktiskt har ork till. jag känner mig positiv och vacker och lycklig och riktigt freaking jävla glad!
jag har underbara människor omkring mig som fyller mig med energi och kärlek, som på något skumt vis uppskattar mig precis för den jag är, tänka sig...

this is for you.